Filosofi

Vid något tillfälle i livet ställer sig förmodligen alla frågan: Vem är jag? Vad händer efter döden? Finns det ett liv efter döden? Är jag bara den här kroppen eller är jag mer än en sammanställning av materia? 

De gamla vediska skrifterna förklarar att varje levande varelse är evig och individuell. Den har alltid funnits och kommer alltid att finnas. Det finns ingen tid i framtiden där den kommer upphöra att existera. Skrifterna förklarar att själen, atman, är det verkliga jaget och att denna atma är en evig del av och evigt förbunden med den högsta själen, Gud.

“Den tid har aldrig funnits då inte Jag existerade, eller du, eller alla dessa kungar; ej heller i framtiden kommer någon av oss upphöra att vara till.” (Bhagavad-gita 2.12)

Skrifterna förklarar vidare att kroppen är temporär. Den föds, växer upp, blir gammal och dör slutligen. Men själen som ger kroppen liv kommer fortsätta existera även efter kroppen har dött. Denna process kallas för samsara, själavandring eller reinkarnation. 

Genom historien har även några av de största tänkarna förespråkat att livet inte slutar när kroppen dör, utan att det fortsätter. Så vitt vi vet kan de första förespråkarna för reinkarnation i Västvärlden spåras tillbaka till orficismen i antika Grekland, och grekiska filosofer som Pythagoras, Sokrates och Plato. 

Vid döden lämnar själen alltså kroppen och träder in i en ny kropp. Detta koncept är faktiskt inte så främmande som det kan tyckas. Vi kan observera att vi byter från en kropp till en annan redan under vår livstid. Vår kropp är vid födseln helt annorlunda än vår vuxna kropp, men trots alla dessa förändringar förblir det medvetna jaget detsamma. På samma sätt förblir det medvetna jaget detsamma vid döden, och överförs från en kropp till en annan i kretsloppet av födelse och död.

“Liksom en människa sätter på sig nya klädnader och överger de gamla, så antar själen nya materiella kroppar och överger de gamla.” (Bhagavad-gita 2.22)

Har du någonsin undrat varför dåliga saker händer goda människor? Varför vi lider? Varför några dagar är fantastiska medan andra dystra? Om Gud finns, varför gör Han inget åt detta? Svaret på dessa frågor är: karma.

Karma betyder ordagrant “handling” och karmalagen styr våra handlingars återverkningar. Om vi handlar på goda eller fromma sätt skördar vi god karma. Om vi handlar på onda, syndfulla eller destruktiva sätt skördar vi dåliga återverkningar i framtiden. Den kristna teologin förklarar, ”Som ni sår, så skall ni skörda”, och i Newtons lag uttrycks en liknande princip: ”För varje handling finns en likvärdig och motsatt reaktion.”

Karmiska reaktioner omfattar inte bara saker som händer med oss, utan även vår livssituation, vår personlighet och våra böjelser. Medan vi har viss frihet att välja våra nuvarande handlingar påverkas våra val av våra läggningar eller personligheter, som har utvecklats genom våra tidigare handlingar. På så sätt binder karma oss i ett kretslopp av handling och återverkan. Så länge vi befinner oss i detta kretslopp kommer vi att uppleva både glädje och lidande. Även om vi handlar fromt tvingas vi anta nya materiella kroppar efter döden för att njuta av återverkningarna från våra materiellt goda handlingar. Så länge vi godtar en materiell kropp kan vi inte undvika lidande i form av födsel, sjukdom, ålderdom och död.

Lyckligtvis är karma tillfälligt. Vi kan frigöra oss från karma genom att utföra andliga handlingar i kärleksfull tjänst till Gud. Sådan kärleksfull, hängiven tjänst, eller bhakti-yoga, renar den förkroppsligade själen och uppväcker gradvis vår andliga förståelse och slumrande kärlek till Gud, Krishna. Vår kärlek till Gudomen förintar på så sätt all karma. 

Meditation är ett andligt utövande som återfinns inom praktiskt taget alla religiösa och andliga traditioner, det är bara metoden som skiljer sig åt.

Det traditionella yoga-systemet tillämpar meditationstekniker som innefattar både olika kroppsställningar (asanas) för att balansera vårt externa och interna jag och att sedan fokusera det inre sinnet i meditation på det inre jaget. Meditation innebär också att koncentrera sig på att recitera olika namn på Gud, vilket kallas mantra-meditation. 

Inom Vaishnava-traditionen betraktas denna meditation som den mest effektiva metoden för andligt uppvaknande i den här tidsåldern. I detta system förekommer meditation i tre former; tyst, japa och kirtan. Tyst meditation innebär att tyst meditera i sinnet över mantran; japa innebär att enskilt och lågmält recitera Guds namn med hjälp av radband, medan kirtan är en offentlig meditation där man högt sjunger Guds namn till ackompanjemang av musikinstrument. När detta görs i grupp kallas det sankirtan.

Bönen eller mantrat som rekommenderas i de vediska skrifterna för denna tidsålder och som Krishnahängivna upprepar kallas maha-mantrat, “det stora befrielsemantrat”.

Hare Krishna Hare Krishna Krishna Krishna Hare Hare
Hare Rama Hare Rama Rama Rama Hare Hare

Detta mantra består av de tre orden Hare, Krishna och Rama. Hare syftar på Guds energi, medan Krishna och Rama är namn på Gud som betyder “den alltigenom attraktiva personen” respektive “all glädjes källa”. Detta mantra väcker själen och frambringar styrka, frid och inre glädje. En hängiven reciterar detta mantra med hängivenhet och kärlek till Gud, Krishna. På så sätt sammanlänkar vi oss slutligen med Gud och vårt ursprungliga andliga liv, som är fyllt av glädje och medvetenhet om Guds kärlek. 

Ordet yoga kommer från sanskritroten yuj, vilket betyder “att länka samman”. Bhakti kommer från sanskritordet bhaj, vilket betyder “kärleksfull tjänst”. Bhakti-yoga innebär alltså att sammanlänka med Gud genom kärleksfull hängiven tjänst.

Bhagavad-gita, den centrala andliga texten i den vediska traditionen, beskriver flera olika yogametoder, bland annat karma-yoga (medveten handling för att göra gott till andra), jnana-yoga (filosofiska studier och kontemplation), hatha-yoga (yogaställningar och andningsövningar) och bhakti-yoga (vägen av hängivenhet och kärlek).

Idag anser många yogautövare att de fysiska fördelarna är själva målet med yoga, men enligt de traditionella yogasystemen anses fysiska övningar endast vara ett första steg på vägen mot gudsförverkligande. Bhagavad-gita säger att bhakti-yoga är den främsta av alla yogametoder. Bhakti-yoga fokuserar på att utveckla ens hängivenhet, ens kärleksfulla tjänst och kärlek till Gudomens Högsta Personlighet, Herren Krishna.

Bhakti-yoga innefattar en mångfald aktiviteter, vilka inkluderar mantrameditation, eller sjungandet och reciterandet av Guds namn. Andra centrala aktiviteter för den som följer bhakti-yogas väg är att studera heliga texter, såsom Bhagavad-gita och Srimad Bhagavatam (Bhagavata Purana), att äta välsignad vegetarisk mat och att leva på ett sätt som upprätthåller principerna sanning, barmhärtighet och renlighet.

Flera världsreligioner erkänner Gud som den högsta personen trots att Hans gestalt och personlighet är inte kända. Andra religioner anser däremot att Gud saknar gestalt eller att den högsta sanningen är energi eller alltet (brahman). 

De vediska skrifterna är de äldsta och mest omfattande av alla världens skrifter, och de säger att den högsta sanningen är både brahman, paramatma och bhagavan. Det betyder att Han är både det alltgenomträngande (brahman), Översjälen i varje varelses hjärta (paramatma) och den Gudomens Högsta Personlighet (bhagavan). 

De vediska skrifterna presenterar överväldigande belägg för att den Högsta Personen inte är abstrakt utan besitter personlighet och gestalt. Skrifterna ger oss en detaljerad beskrivning av Guds gudomliga, eviga, transcendentala och attraktiva gestalt och personlighet, och även av Hans transcendentala boning i den andliga världen.

Eftersom vi alla är individuella levande varelser med vår egen personlighet, är också den Högsta Absoluta Sanningen ytterst en person. Den fullständiga helheten är inte gestaltlös. Om Han är gestaltlös, eller om Han saknar någonting som existerar någon annanstans, kan Han inte vara den fullständiga helheten. Den fullständiga helheten måste omfatta allting inom vår erfarenhet och bortom vår erfarenhet, annars kan helheten inte vara fullständig. De vediska skrifterna beskriver i detalj den Högsta Personens obegränsade namn, aktiviteter, majestät och följeslagare. Det främsta av dessa namn är alltså Krishna (”den alltigenom attraktive”).

Skrifter som Srimad Bhagavatam (Bhagavata Purana) och Brahma-samhita innehåller utförliga beskrivningar av Herren Krishnas attraktiva gestalter och aktiviteter, både i detta temporära universum och i den andliga världen.

Bilder av Herren Krishna som spelar flöjt är alltså inte förlegade, mytologiska framställningar av den obeskrivliga eller gestaltlösa ”Gudomen”, utan visar Guds gestalt som den beskrivs i de vediska skrifterna. 

 

Veda

Ordet veda kan härledas till sanskritordet vid, som betyder ”att veta” eller ”kunskap”. De vediska skrifterna innehåller information om olika ämnen, allt ifrån medicin och hälsa till arkitektur och matematik, från atomer till kosmologi, från yoga och meditationstekniker till statlig organisation och militära etikettsregler. De fyra Veda-böckerna nedtecknades av Srila Vyasadeva och utgörs av Rig Veda (de tidigaste heliga hymnerna), Sama Veda (melodiernas Veda), Yajur Veda (ritualer) och Atharva Veda.

Till de vediska skrifterna räknas också Upanishaderna (filosofiska texter om den Absoluta Sanningen), många sutrer (kortfattade sanningar) och Vedangas (kompletterande vetenskap relaterad till vediska studier, som astronomi, astrologi och fonetik). Dessutom finns Upaveda (vetenskap som inte direkt är relaterad till vediska studier), såsom Ayurveda (vetenskapen om holistisk medicin och hälsa) och Gandharva-veda (musik och dans). De omfattar också Puranas som Bhagavata Purana (Srimad Bhagavatam) och epos som Mahabharata och Ramayana.


Bhagavad-gita

Bhagavad-gita är en dialog mellan Herren Krishna och Hans vän Arjuna, och den är en del av det stora välkända eposet Mahabharata. Arjuna ställer existentiella frågor till Herren Krishna, och samtalet utvecklas till en rad frågor och svar om ämnen som själen, reinkarnation, karma, ens relation till Gud, befrielse från lidande och yoga-systemet. Enligt skrifterna talade Herren Krishna Bhagavad-gita för mer än 5000 år sedan. 

His Divine Grace A.C. Bhaktivedanta Swami Prabhupada, som är ISKCONs grundare-acharya, har genom sin översättning av och sina kommentarer till Bhagavad-gita gett oss en möjlighet att ta del av Gitans urgamla kunskap, och därmed också ett sätt att nå självförverkligande och andlig fulländning. Hans Bhagavad-gita som den är har översatts till 76 språk och är den mest sålda versionen av boken i Västvärlden. Här följer tre kända uttalanden om Bhagavad-gita:


“När besvikelsen stirrar mig i ansiktet, och jag inte mer kan se en enda stråle av ljus, slår jag upp Bhagavad-gita. Jag finner en vers här och en vers där, och snart börjar jag le för mig själv mitt i överväldigande sorger. Den som mediterar på Gitan kommer varje dag att finna ny glädje och nya innebörder i den.” – Mohandas K. Gandhi

“Gitan är inte en bok. Den är den eviga visdomens läkande leende, ett ansikte klart vänt mot livets förfärlighet, fyllt av en sådan frid, ett flöde av den eviga kärlekens ljus, att den förtar fruktan, min största fiende.” – Dan Andersson

“På morgonen badar jag mitt intellekt i Bhagavad-gitas förbluffande och kosmologiska filosofi, i jämförelse med vilken vår moderna värld och dess litteratur verkar ynklig och obetydlig.” – Henry David Thoreau

A.C. Bhaktivedanta Swami Prabhupada Grundare-Acarya av det Internationella Sällskapet för Krishnamedvetande (ISKCON)

iskconlogg-copy-2

Following the Path
of Bhakti - Devotion

Adress

Almviks Gård
153 95 Järna
Sverige

Kontakt

info@almviksgard.se

+46 08-551 520 50

I samarbete med