Fortbildningsresa till Indien

Anne Petersen, lärare i religion (deltog 2019):

Detta är ett försök till reflektion över en upplevelse utöver det vanliga. Då jag läste annonsen i Religionslärarnas tidning om en pilgrimsvandring i Indien under höstlovet 2019, bestämde jag mig i det närmaste omedelbart att detta får jag inte missa. Det var en möjlighet att själv få ta del av ett land och en religion som jag hade svårt att greppa. Jag hade undervisat många år på högstadiet om hinduism och buddhism utan att riktigt lyckats få eleverna så engagerade i just hinduism. Då jag läste lärarlyftet religion mot Södertörn var Willy Pfändtner lärare i hinduism och buddhism och detta förstärkte min önskan att få delta i vandringen. Jag såg fram emot att få förklarat på plats vad hinduism innebär och förstå hur den levs.

Förberedelserna inför resan var många; dels det första mötet via datorn med instruktioner och tips och senare alla praktiska göromål som pass, flygbiljetter, visum, vaccinationer. 

Vi samlades ett brokigt gäng på Arlanda flygplats och mötte upp flera deltagare i Köpenhamn. Tillsammans hade vi olika erfarenheter både att undervisa, resa i Asien och kunskaper i hinduism. Dock sammanföll allas olika erfarenheter till en mycket givande och generös sammanhållning. Alla hade en önskan att få uppleva och förstå samt hjälpa varandra för att uppnå detta.

Väl på plats i Indien anförde vi vår resa tillsammans med John Doherty, Willy Pfändtner och Akhilesh till Uttar Pradesh. Akhilesh var vår lokala guide och en enastående tålmodig ung man som stod ut med alla våra krav och förväntningar på både kaffe och toaletter. Galant förberedde han alla arrangemang och kontakter för att resan skulle vara så behaglig som möjligt för oss alla.

På väg till vår resort stannade vi till hos Torbjörn på hans ashram i Uttar Pradesh och lyssnade till hans berättelser om bakgrunden till och beslutet att starta densamma. Vi bjöds även på en god måltid och började bekanta oss med varandra lite mera.

Vi bodde på en resort i Govardhan och utgick därifrån varje dag till olika platser. Resorten bestod av små lägenheter med två rum och separata badrum. Eftermiddagar och kvällar samlades vi för att äta och delta i seminarium som Willy höll i. En kväll sjöng och spelade Akhilesh och Vrinda en kirtan tillsammans med oss utanför lägenheterna.

Första dagen efter ankomsten åkte vi tidigt på morgonen ut till tältlägret i Kamavan varifrån pilgrimerna utgick ifrån och anslöt till vandringen. Under sång och jubel vandrade vi till en Kuhn där vi stannade och lyssnade till en guru som undervisade om platsen och händelserna som skett där. Vidare kom vi till ett berg, Indrasen där Krishna och hans koherdepojkar lekte och åkte längs med bergets sluttningar, Phisalina- Shila. Sedan fortsatte vi till en åker där vi fick mat. Sittande på marken åt vi en måltid på tallrikar av löv.

Parallellt med pilgrimsvandringen firades Diwali under mycket stoj och glädje. Överallt fanns det utsmyckningar av ljus och blommor. Musik och raketer/fyrverkerier avlösta varandra. Det var som att vandra i en krigshärd på grund av röken från alla raketer.

Dagen därpå deltog vi också i vandringen på liknande sätt med nya platser och berättelser. Ytterligare dagen därpå valde vi att åka till Taj Mahal på förmiddagen och anslöt till vandringen på eftermiddagen och kvällen. Vi detta tillfälle vandrade vi uppför ett högt berg i mörkret för att ansluta till huvudtemplet i Barsana och deltog i ett gemensamt firande. Denna natt valde några av oss att bo tillsammans med de andra deltagarna i vandringen på tältlägret. Morgonen därpå steg vi upp och deltog i vandringen igen.

En dag åkte vi och hälsade på en skola i Nandagaon för fattiga flickor anordnad av ISKCON. Vi fick vara med och delta i flickornas undervisning under en timme. Avslutningsvis sjöng flickorna för oss och Vrinda dansade för alla. På eftermiddagen åkte vi till en Goshala och deltog i utfodringen av djuren. Goshalan hade 55 000 kor och ett sjukhus med operationssalar för 3000. Djuren hade lämnats dit då de inte längre var produktiva eller att ägaren inte längre kunde ta hand om dem. En puja utfördes med musik och eld i samband med att alla korna samlades in till utfodring. Det var en mäktig syn att se alla dessa kor springa mot stallarna.

Sista dagen fick vi möjlighet att handla i gamla staden i Vrindavan, Folklivet och myllret blandat med både kor, hundar, apor och riskhor var mycket intensivt och spännande. På kvällen åkte vi ut med en båt på Yamuna och såg på när man genomförde en ritual till den heliga flodens välsignelse,

Sammantaget fick vi uppleva mycket olika saker vilket resulterade i ett storslaget intryck och ett minne för livet. Blandningen av pilgrimsvandringen och möjligheten att småprata under densamma om livets väsentligheter samt seminarierna och övriga utflykter skapade en helhet och en ökad förståelse för människorna i Indien och synen på livet. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig detta och ej heller förstått hur människor lever utifrån andra föreställningsvärldar om verkligheten och tiden, utan denna resa. Det blev ett uppvaknande och ifrågasättande om vad som är väsentligt och sant. Jag förstod också av mina reskamrater, som har varit flera gånger i både Asien och Afrika, att det är så här det ser ut och är i världen. Jag tänker då bland annat på avsaknaden av fungerande infrastrukturer och konkreta effekter av miljöförstöringen, bristen på politisk styrning och ett korrupt samhälle. Västvärlden har sitt begränsade perspektiv och kämpar ibland med futtigheter. Dessa futtigheter som exempelvis trafiksäkerhet och tid som ingen bryr sig om i ett land där världen aldrig tar slut utan fortsätter om och om igen. Dåtiden lever i nutiden och gudar vandrar sida vid sida med människorna. Tack för att ni anordnar denna fortbildningsresa.

Anne Petersen, religionskunskapslärare – Västervik